Spottkopp i glas

Spottandet ansågs under 1800-talet vara förenat med god hälsa, spottandet rensade kroppen. Långt senare upptäckte man att de spred många baciller.

Under andra delen av 1800-talet började man mer allmänt använda mattor inomhus, detta ledde till att spottkoppar och spottlådor introducerades.
"I Grimstahamns nybygge från 1839 besjunger C J Almquist spottlådan riktigt lyriskt: Ingenting är behagligare och anjenämare än blankskurade mässingspottlådor med friskt färskt granris utti, som sprider en så egen vällukt kring kammare och gemak, och som mitt inne i själva staden påminner om den hälsosamma skogens ångor." (Fredlund, Stora boken om livet förr, sid 117f)

Det förekommer många modeller av spottkoppar i olika material. Det finns spottkoppar för lungsjuka att ha med sig i fickan. Det finns avancerade
spottkoppar eller spottlådor med lock och olika öppningsanordning. En del satte man foten på för att locket skulle öppna sig. Andra tryckte man
ned ett handtag för att locket skulle öppnas. I botten på dessa lådor hade man lite sand samt enris eller granris för att dölja spottet.

De vanligast förekommande exemplaren som sparats till eftervärden är dels de förekommande fickmodellerna från sekelskiftet 1800-1900 samt de som är tillverkade i mässing, gjutjärn etc.

De modeller som är mer ovanliga är de som helt är tillverkade i glas. Man bör betänka att dessa föremål ej hanterades speciellt varligt.
Spottkoppen på bilden nedan är onormalt liten, förmodligen har den använts av någon lungsjuk på något sanatorium. Förmodligen sista delen av 1800-talet.

I Sverige fanns det ända fram till andra världskriget emaljerade spottkoppar på postanstalter och järnvägsstationer (I bid).