Glas målas med glas

Redan under antiken prydde man glas med målning på glasytan.

Den tidiga målningen på glas kom att göras antingen med ordinära jordfärger som täcktes med ett lager fernissa, -kallmålning. Eller genom emaljmålning, det vill säga målning med efterföljande bränning i ugn. (Kulturens årsbok 1953, sid 145ff)

Färger som man använder när man målar på glas består dels av ett färgpigment och dels en grundemalj.
Pigmentet är vanligtvis olika typer av metalloxider som uppblandas med grundemaljen, vilken är en typ av lättsmält glas. (Glas, Steenberg Elisa, Simmingsköld Bo, Natur och Kultur, sid 359 f)
När glaset målats smälts det ut på glasytan i en ugn som håller en temperatur om ca 500°C. (Glasboken, Hermelin Carl F Welander Elsebeth, Legenda, sid 334)

Det var också vanligt att man använde sig av bladguld för att förgylla glas, man täckte bladguldet med ett tunt lager glas. Ibland ristade man mönster i det applicerade guldet. På detta vis kund man få fina mönster att framträda mot det underliggande glaset. Guldet kunde även rivas och blandas med vatten så det gick att måla med pensel. (Kulturens årsbok 1953, sid 145ff)

Under 1700-talets senare del var det vanligt att man förstärkte gravyren genom att måla den med guld. (Kulturens årsbok 1953, sid 153)

Böhmen var det område som emaljmåleriet fick sitt starkaste säte. (Kulturens årsbok 1953, sid 148f)
En populär modell av det emaljmålade böhmiska hålglaset är de små tyska brännvinsflaskorna med folkloristiska målningar. (i bid) Jämför med de av Hugo Gehlin i nutid tillverkade flaskorna.

I Sverige var emaljmåleriets höjdpunkt under 1860-talet till 1900-talets början. Elisa Steenberg säger i sin bok Svenskt Adertonhundratalsglas att det målade glaset är mycket svårt att attribuera, då det sparsamt förekommer redovisat i priskuranterna (Svenskt adertonhundratalsglas, Steenberg, Elisa, sid 68)

Det svenska emaljmålade glaset kan indelas i tre huvudkategorier (i bid)

En utveckling av det målade glaset är det betsade glaset. Genom att måla på en pasta av silversalter eller kopparsalter, kan man få antingen en gul- eller en rödfärgad yta på glaset efter bränning. Färgningen sker genom en kemisk reaktion som uppstår vid bränningen. (Glas, Steenberg Elisa, Simmingsköld Bo, Natur och Kultur, sid 361)

En vanlig efterbearbetning av detta glas var att man slipade igenom det färgade lagret, för att framställa mönster mellan färgat och inte färgat glas. Förutom Böhmiska produkter i detta glas, kan man se att det förekommer från Hovmantorps glasbruk. Tekniken upptäcktes av Kristoffer Egerman i Böhmen 1820-30 (Glasboken, Hermelin, Welander, sid 333)

Liten rektangulär

Emaljmålad med ros som invändigt är förstärkt med vit färg.

Större rektangulär

Emaljmålad med ros som är invändigt förstärkt med vit färg

Hjärtformad

Emaljmålad med blommor och blad. Motsatt sida Oscar II:es monogram

Målad med gängad tennkork

Pluntan är blåst i form och avskrängt vid mynningen. Gängorna är således blåsta i formen. 1890-tal.

1/8 Markerat i botten (12,5 cl)

Gullaskruv V-Gustav

Mörkt grön fickflaska med V-Gustavs monogram målat i guld och rött. Finns med i Gullaskruvs katalog från -47 under rubriken fickflaska No 1

Emaljmålad flaska och glas

Troligen Stiegel glasbruk Manheim USA 1780 ca

 

 

Startsida Flaskor Pressglas Mässing
Litteratur Feedback-kontakt Länkar Prylen