Militära fältflaskor kom i början på 1900-talet.

Det första som finns skrivet om dem är från Militärrevy 1904, under rubriken "En praktisk dricksflaska".
Löjtnant Sten Djurberg skriver där att behovet av en dricksflaska är stort, speciellt inom infanteriet. Djurberg arbetade efter fyra ledstjärnor billighet, ringa vikt, hållbarhet samt effektivitet. Flaskan som Djurberg tillverkade är av typen rund med räfflor. Förslutningen är av Wilhelm Meinhardts modell se bild nedan.
Flaskan var av den formen att den kunde förvaras i mattornistens "lilla rum".

Hans Isak Ferdinand Strandh fick den 18/7 1902 patent för en speciell förslutning.  Denna säregna förslutning består av en form av gängad glaskropp som är fäst i en bygel i ståltråd. Bygeln med glaskorken spänns över mynningen på flaskan och skruvas till för att täta mot halsen. Halsen och korken är slipade mot varandra för att skapa ett tätt förband. Denna förslutning förekommer på olika typer av flaskor och pluntor. Med tiden bytte försvarsmakten ut bygelkapsylerna mot Strandhs patentkork.

Genom generalorder n:r 83 den 18 januari 1906, fastställs att tre modeller av dricksflaskan skall tillhöra den personliga fältutrustningen. De olika färgerna på flaskorna skall vara beroende på vilken grad man hade. Vilken färg som var till beväringar, underofficerer respektive officerer framgår ej.

Nerdanstående modeller är kända varav endast de två första är dokumenterade i litteraturen mig veterligt.

 

Brun Rund

Modell som är helt rund i botten

Tre färger

De tre olika färgerna

Bruna nyanser

Två olika bruna nyanser

Grön med en krona

En krona, avsedd för vanlig naturkork

Grön en krona

Grön med en krona samt puntelmärke

Grön Rund

Med Meinhardts kork

Vit rund

Med Srandhs propp

Ofärgad med en krona

För vanlig naturkork

 

Startsida Pluntor Rovor Lommor
Jaktflaska Slipade pluntor Jernbane Kontakt-Feedback