
Det första som finns skrivet om dem är från Militärrevy 1904, under rubriken
"En praktisk dricksflaska".
Löjtnant Sten Djurberg skriver där att behovet av en dricksflaska är stort,
speciellt inom infanteriet. Djurberg arbetade efter fyra ledstjärnor
billighet, ringa vikt, hållbarhet samt effektivitet. Flaskan som
Djurberg tillverkade är av typen rund med räfflor. Förslutningen är av Wilhelm
Meinhardts modell se bild nedan.
Flaskan var av den formen att den kunde förvaras i mattornistens "lilla rum".
Hans Isak Ferdinand Strandh fick den 18/7 1902 patent för en speciell förslutning. Denna säregna förslutning består av en form av gängad glaskropp som är fäst i en bygel i ståltråd. Bygeln med glaskorken spänns över mynningen på flaskan och skruvas till för att täta mot halsen. Halsen och korken är slipade mot varandra för att skapa ett tätt förband. Denna förslutning förekommer på olika typer av flaskor och pluntor. Med tiden bytte försvarsmakten ut bygelkapsylerna mot Strandhs patentkork.
Genom generalorder n:r 83 den 18 januari 1906, fastställs att tre modeller av dricksflaskan skall tillhöra den personliga fältutrustningen. De olika färgerna på flaskorna skall vara beroende på vilken grad man hade. Vilken färg som var till beväringar, underofficerer respektive officerer framgår ej.
Nerdanstående modeller är kända varav endast de två första är dokumenterade i litteraturen mig veterligt.
| Startsida | Pluntor | Rovor | Lommor |
| Jaktflaska | Slipade pluntor | Jernbane | Kontakt-Feedback |