Innan knoppölen standardiserades användes engelsk-, svensk- samt norsk modell av flaska till förvaring av öl. Faktum är att man även använde flaskor av stengods, man ser dem ibland med märkning från Höganäs. Jag kommer senare att redogöra mer för varje enskild modell. Knoppölflaskan kom som den andra standardiserade produkten efter tändsticksasken i Sverige.

Knoppölflaskorna tillverkades under den tid de var munblåsta i den tredelade formen som  J.P Jönsson, Liljedals disponent, fick patenterad 1852. (Fogelberg, Nisbeth, Liljedals glasbruk, sid 162 f). Den första flaskmaskinen inköptes av Hammar på hösten 1909. (ABF Södra Närke, Glasfolket Buteljglasbruket i Hammar 1854-1930, sid 59) Stora vinster kunde göras då flaskorna gjordes i ett moment utan att man behövde lägga på ringen "knoppen" senare, som man fick göra vid munblåsning. De andra glasbruken följde efter några år i Hammars fotspår och installerade flaskmaskiner.

Arbetet mot en standard inom ölflaskorna kom att börja när den automatiska tappningsanordningar  introducerades. Den enhetliga flasktypen tillverkades av bryggeriägaren Anders Bjurholm samt korkfabrikören G.E Boëthius (Glasboken, Hermelin, Welander, Legenda, Borås 86, sid 278ff). Flaskan skulle vara lätt att göra ren, den skulle kunna återanvändas och den skulle förslutas med naturkork.

Arbetet med den nya typen av ölflaska baserades på metersystemet, som sedan 1869 kom att ligga tillgrund för allt varuutbyte. (Kulturen, 1987, sid 89) De första försöken med flaskan kom att göras i samarbete med Hammars glasbruk. Den första knoppölflaskan skall enligt uppgift från Svenska bryggarföreningens arkiv ha tillverkats 1881. 

Den standardiserade flaskan kom först att godkännas av Stockholms bryggare 1884, Svenska bryggarföreningen godkände den 1886 (I bid, sid 278).
Flaskan kom att tillverkas i tre storlekar 2/3-, 1/3- samt 1/6 liter. Färgen på flaskan var ljusbrun, såpass ljus att man skulle kunna ha möjlighet att syna innehållet och så mörk att solen ej skulle påverka ölen.

Märkningar

Knoppölen märktes till att börja med endast med de tre "*" samt respektive glasbruks bokstav därunder (Arboga och Årnäs märkte med två st "*") Dessutom märktes knoppölsflaskorna med storlek 2/3-, 1/3- samt 1/6  Lit. Flaskor tillverkade före 1890 har hela ordet "Liter" på bröstet. Troligtvis var detta för att det svenska folket skulle lära sig att använda "liter" i stället för det föråldrade "stop". (1/3-Liter ≈ 1/4- stop)

Knoppöl märktes med årtal från och med år 1900. De märktes då i botten med 1900+1 och så vidare. Förutom årtalsmärkningen i botten, fanns det en märkning som angav vilket arbetslag som tillverkad flaskan. En tidig kvalitetssäkringsåtgärd. En del glasbruk skrev även ut glasbrukets namn i botten på flaskan. 1922 kom Märkningen med en gemen bokstav under glasbruksmärkningen.

Flaskor tillverkade 1930-, 31- och 32- har omväxlande knopp och alkamynningsring. Fram till 1942 fanns det i återvinningssystemet kvar knoppölflaskor, efter detta årtal togs de ur systemet.

Genom att en förordning om försäljning av pilsnerdricka införs 1919, blir maltdryckerna klassindelade.
Detta bör man tänka på om man köper en knoppölflaska som är märkt med årtal före 1919 med en etikett som säger att innehållet tillhör endera klass.  

Svenska buteljglasbruk: