Glas att dricka ur delades förr med andra, pokalerna cirkulerade

Från kalkar till serviser en utveckling under lång tid.

Glas från 1700-talets mitt till slut kännetecknas av en glasmassa som innehåller blåsor eller lusor. På en del glas förekommer det även osmälta sandklumpar det vill säga knutor. Den ojämna temperaturen i smältan medförde även att glaset kom att innehålla sliror eller stråk av kallare glasmassa som kännetecknar sig genom att det blir ränder i glasmassan. Andra kännetecken på ett gammalt glas är att det mycket sällan kunde avfärgas. Detta berodde på att sanden som glasmassan tillverkades av innehöll föroreningar. Den vanligaste föroreningen i sanden var järnsalter som gjorde att glaset fick en grön ton. För att neutralisera denna grönfärgning tillsattes brunsten i smältan. Detta gjorde att glasmassan avfärgades en aning. Blev tillsatsen av brunsten för stor kunde andra toner i glasmassan framträda (Glas att dricka ur, Samlarnytt 9/93, Bengt Larsson).

De tidigaste kända Svenska dricksglasen är de som tillverkats vid Hertig Karls hytta i Nyköping, se bild. Denna typ av glas har man återskapat genom ett stort antal fragment som återfanns vid utgrävningarna av Nyköpingshus. Då en del av glasen har sigill med initialerna C och M (Hertig Karl och Hertiginnana Maria av Pfalz) kan man med säkerhet bevisa att glasen är från tiden mellan 1579 då de gifte sig och 1589 då Maria dog (Gammalt glas, Anderbjörk et Nisbeth, sid 10). Glastypen har mycket gemensamt med de Tyska Waldgläser.

Det mest betydande glasbruket vad avser finare glas i Sverige är utan tvekan Kungsholms glasbruk som var i drift under tiden 1688-1815 (Glasteknisk tidskrift, nr 3 1999, sid 78) Från bruket finns många bevarade produkter med klarlagd proveniens till bruket. Andra samtida glasbruk med betydande produktion var Henrikstorps glasbruk i Perstorp, 1691-1760 (Gammalt glas, Anderbjörk et Nisbeth, sid 31 ff).

Man kan se att vissa glastyper förekommer under mycket lång tid. Ett bra exempel är spetsglaset som med vissa förändringar förekommer från 1600-talets slut ända till mitten av 1800-talet. (Glasboken, Hermelin et Welander, sid 200 ff) Det som särskiljer glasen från olika åldersperioder är hur glaset är sammanställt:

Glasets nomenklatur och tillverkning

När det gäller klassificering av glas att dricka ur, väljer jag att följa den indelning som finns i de tidigaste illustrerade priskuranterna. (Kosta 185X, Reijmyre 1853).

• Dricksglas
• Punschglas
• Toddyglas
• Ölsejdlar och stop
• Vinglas

Man kan vidare indela glasen efter tillverkningssätt.

• Drivna
• Formblåsta
• Pressade

Glasets olika delar är; Cuppa, Ben och Fot. Dessa delars olika form bestämmer delvis hur gammalt glaset är. Klicka på bilden nedan för att komma till en sida där respektive del beskrivs närmare. Klicka på cuppan nedan så finns det bilder på olika glas.