Den koniska cuppan är den cuppform som med minst förändringar funnits kvar längst. Man har i Sverige funnit spetsglas med årtal från 1735. Detta torde vara bland de tidigaste spetsglasen med proveniens till Sverige (Antik & Auktion nr 1 1975, Welander, sid 42) Man kan se den Nakna jungfrun som en god representant för ett glas med denna cuppform. Glaset kallas allmänt spetsglas då det kröns av den spetformade cuppan. En populär modell av spetsglaset som kom under 1850-talet är paraplyglaset, som ofta kallas Engelskt eller Anglais i priskuranterna. (Samlarnytt 10/93, Glas att dricka ur, Bengt Larsson, sid 7) Glaset förekommer med optikblåst-, slät- och slipad cuppa. De släta modellerna har i bland etsning eller gravyr. Denna typ av spetsglas får nog anses vara det sista spetsglaset som hade mer allmänt användningsområde, det ingick således ej i någon servis.
Bilder på glas med spetsig cuppa
Den grada cuppan kännetecknas av att dess botten är rak, dess sidor konar en aning utåt mot mynningen. Grad cuppa finns på glas med såväl låg fot som på de som har högre ben. De förekommer också på sejdlar samt fotlösa glas. Den grada cuppan är mycket vanlig under 1800-talets mitt. Man kan se den såväl slipad, slät och fastblåst med refflor.
Grada cuppor som är fastblåsta med refflor har tillverkats ända in på 1890-talet. De tidigare glasen som fastblåsts med refflor kom till Sverige på 1830-talet. De kan kännas igen genom att de är mycket grövre refflade samt att foten skiljer sig åt. (Samlarnytt 10/93, Glas att dricka ur, Bengt Larsson, sid 5)
Glas med insvängd cuppa tros komma från Tyskland och England . Man har
i Tyskland sett modellen så tidigt som på 1600-talet. (Steenberg, Svenskt
adertonhundratals glas, sid 32) I England förekommer de från 1700-talets början
men tillverkas ej längre än till 1750, då graveringen blev mer allmänt populär.
Det var svårt att gravera svängda glas.
(i bid) Den släta modellen av glas med insvängd midja har
tillverkats i Sverige under 1800-talets första sekel.
Den modell som finns avbildad till höger som har insvängd midja samt tre till fyra svulster kring midjan, finns troligen ej i utländsk produktion. Modellen kallas "Länsamansglas" eller "Fyrbandsglas". Glaset finns som dricksglas, benglas och som punschmugg. På en del modeller är cuppans nedre del fasettslipad. Formen förekommer in på 1860-talet.
Den släta modellen utan svulster kallas i kuranterna för "Balance" modellen förekommer en aning längre än Länsmansglasen, de försvinner helt ur kuranterna på 1860-talets slut. (Samlarnytt 10/93, Glas att dricka ur, Bengt Larsson, sid 8)
Bilder på glas med insvängd cuppa
Glas med tunnformad cuppa har i Sverige ej blivit så populära vad avser benglas. De är vanligare vad gäller sejdlar och fotlösa glas. Typen förekommer dock från 1840-talet. Modellen var mycket vanligare i Danmark, där den förekom in på 1900-talet. I Sverige försvann den under 1880-talet. Modellen kallas i kurant för "Baril" och den förekommer såväl slipad som fastblåst.
Bilder på glas med tunnformad cuppa
Den stympat ägg- formade cuppan tillhör den Gustavianska tidsepoken ca 1775-1810. Med stympad äggform avses det att mynningen på glaset läggs ett stycke över högsta punkten. Således kan man se att glaset svänger in ett stycke innan mynningen. Det har vissa likheter med den tunnformade cuppan, men den är mer insvängd än den stympade äggformade cuppan.
Dessa glas särskiljer sig tillsammans med spetsglasen genom att benet är draget ur cuppan. De är alltså tillverkade i två delar cuppa/ben i ett stycke och foten som anfångas och formas därpå.
Bilder på glas med stympat äggformad cuppa
 |
 |
 |
 |
| Startsida | Flaskor | Pressglas | Mässing |
| Litteratur | Feedback-kontakt | Länkar | Prylen |